,

Claesz Pieter

Pieter Claesz
Stilleben med skinka, 1625
Olja på trä, 43,5 × 62,5 cm.
Inventarienummer: 0234NMK
Köpt i 2018. Förvärvet möjliggjordes tack vare en mycket stor donation från Aage och Johanne Louis-Hansens fond, Augustinus Fonden och Ny Carlsbergfondet utöver hjälp från direktör Per William & Mygge Kolbing-Nielsens testamente.

 

En skuren skinka med nejlikor trycker upp ett lårben i ansiktet på oss, medan dess skinn är avkrängd. Man kan äcklas eller attraheras av denna något makabra köttslighet och dödlighet, samtidigt som man beundrar den fantastiska tekniska förmågan. Objekten är helt realistiska, och som åskådare känner man sig bjuden till bords.
Verket är typiskt för Claesz tidigare produktion under mitten av 1620-talet. En mästerlig komposition med starka kontraster mellan den vita duken och den kolsvarta bakgrunden som bryts på mitten av den röda skinkan. De korsade halmstråna och den rökta sillen skapar djup och balans i kompositionen. Claesz har i verket utforskat de olika kompositionselementens form, färg och textur. Man känner tydligt skillnaden mellan den feta skinkan, den blanka sillen, de heta kolen, det matta tennet och brödets inkråm. Claesz återanvände ofta element från tidigare verk. Den lilla senapskrukan förekommer flera gånger i hans verk, t.ex. i stilleben i Davids Samling, Köpenhamn och Musée des Beaux-Arts, Paris.
Som kutym var under barocken innehåller målningen flera symboler som är relaterade till livets förgänglighet – så kallade vanitas-symboler. Den till synes slumpmässiga placeringen av maten ger betraktaren en känsla av att någon just har lämnat bordet. Claesz bygger därmed in en temporalitet i en statisk målning. Samtidigt ser man kolen långsamt brinna ut – en subtil symbol för livets förgänglighet. Båda elementen anger tidens gång, som var så viktigt för dåtida konstnärer att visa.

Download foto »
PUBLIC DOMAIN

 


 

Pieter Claesz (1597-1661)
Under nästan tre århundraden var Claesz ett geni utan namn. Man kände till en grupp stilleben av exceptionellt hög kvalitet, alla prydligt signerade med monogrammet PC, men ingen visste vem målaren var och därför kallades han ”Monogrammist PC” och ”Mästaren PC”. Detta förändrades när den holländske konsthistorikern och intendenten på Mauritshuis, Abraham Bredius, i slutet av 1800-talet identifierade honom som Pieter Claesz.

Pieter Claesz föddes i den flamländska staden Berchem men flyttade tidigt till Haarlem och etablerade sig snabbt som stadens främsta stillebenmålare. Den blomstrande europeiska handeln i början av 1600-talet innebar att adeln och kungen inte längre var de enda potentiella kunderna. De holländska köpmännen köpte många av Claesz målningar och införskaffade under 1620-talet de verk som senare har beskrivits som hans bästa. Välståndet fortsatte att öka och köpmännen blev fler, vilket innebar att efterfrågan på 1630- och 1640-talet steg kraftigt. Claesz ökade sin produktion och målade under dessa årtionden, ungefär dubbelt så många verk som på 1620-talet, vilket innebar att de senare verken kom att variera något i kvalitet.
 
 

Översättare: Översättningsbyrå Diction

Beskrivning

Pieter Claesz
Stilleben med skinka, 1625
Olja på trä, 43,5 × 62,5 cm.
Inventarienummer: 0234NMK
Köpt i 2018. Förvärvet möjliggjordes tack vare en mycket stor donation från Aage och Johanne Louis-Hansens fond, Augustinus Fonden och Ny Carlsbergfondet utöver hjälp från direktör Per William & Mygge Kolbing-Nielsens testamente.

 

En skuren skinka med nejlikor trycker upp ett lårben i ansiktet på oss, medan dess skinn är avkrängd. Man kan äcklas eller attraheras av denna något makabra köttslighet och dödlighet, samtidigt som man beundrar den fantastiska tekniska förmågan. Objekten är helt realistiska, och som åskådare känner man sig bjuden till bords.
Verket är typiskt för Claesz tidigare produktion under mitten av 1620-talet. En mästerlig komposition med starka kontraster mellan den vita duken och den kolsvarta bakgrunden som bryts på mitten av den röda skinkan. De korsade halmstråna och den rökta sillen skapar djup och balans i kompositionen. Claesz har i verket utforskat de olika kompositionselementens form, färg och textur. Man känner tydligt skillnaden mellan den feta skinkan, den blanka sillen, de heta kolen, det matta tennet och brödets inkråm. Claesz återanvände ofta element från tidigare verk. Den lilla senapskrukan förekommer flera gånger i hans verk, t.ex. i stilleben i Davids Samling, Köpenhamn och Musée des Beaux-Arts, Paris.
Som kutym var under barocken innehåller målningen flera symboler som är relaterade till livets förgänglighet – så kallade vanitas-symboler. Den till synes slumpmässiga placeringen av maten ger betraktaren en känsla av att någon just har lämnat bordet. Claesz bygger därmed in en temporalitet i en statisk målning. Samtidigt ser man kolen långsamt brinna ut – en subtil symbol för livets förgänglighet. Båda elementen anger tidens gång, som var så viktigt för dåtida konstnärer att visa.

Download foto »
PUBLIC DOMAIN

 


 

Pieter Claesz (1597-1661)
Under nästan tre århundraden var Claesz ett geni utan namn. Man kände till en grupp stilleben av exceptionellt hög kvalitet, alla prydligt signerade med monogrammet PC, men ingen visste vem målaren var och därför kallades han ”Monogrammist PC” och ”Mästaren PC”. Detta förändrades när den holländske konsthistorikern och intendenten på Mauritshuis, Abraham Bredius, i slutet av 1800-talet identifierade honom som Pieter Claesz.

Pieter Claesz föddes i den flamländska staden Berchem men flyttade tidigt till Haarlem och etablerade sig snabbt som stadens främsta stillebenmålare. Den blomstrande europeiska handeln i början av 1600-talet innebar att adeln och kungen inte längre var de enda potentiella kunderna. De holländska köpmännen köpte många av Claesz målningar och införskaffade under 1620-talet de verk som senare har beskrivits som hans bästa. Välståndet fortsatte att öka och köpmännen blev fler, vilket innebar att efterfrågan på 1630- och 1640-talet steg kraftigt. Claesz ökade sin produktion och målade under dessa årtionden, ungefär dubbelt så många verk som på 1620-talet, vilket innebar att de senare verken kom att variera något i kvalitet.
 
 

Översättare: Översättningsbyrå Diction

@